Många av miljöorganisationerna som Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden och Greenpeace arbetar aktivt för att minska
kemikalier men möter ofta motstånd eller ointresse. Vissa saker får genomslag
och leder till lagändringar men att jämföra dem med Kemiindustrins tillgångar
och uppfinningsrikedom är som att jämföra Usain Bolt med en lovande talang i
Jönköping, de är mil bakom.
Man bör också vara medveten om att kemiindustrin
i de flerta fall inte innehar bevisbördan för att en kemikalie är farlig, de kan tillverka och
släppa en kemikalie. Därefter är det upp till forskare samt oven nämnda att ha
så mycket bevis för en produkt att den ska slutas säljas. Då har kemiindustrin
redan tillverkat en snarlik version och så fortsätter det.
Det man bör veta är att den styrande regeringen/presidenten osv i varje
land sitter på "två stolar" (eller fler). Om man skulle begränsa kemikalierna så
får det omedelbara konsekvenser för sysselsättningen, för handeln, för industrin
och för relationen till andra länder. Då sitter inte kemiindustrin eller
leksaksindustrin och väntar på ett utslag. Allt är politik och kemiindustrin har
lobbyister som lobbar för deras sak över hela världen. När Kaliforninen försökte
lagstifta bort ftalater i sin stat blev de stämda av 20-talet stora företag. För
att undvika stämning fick de mjuka upp flertalet förslag. När REACH skulle
genomföras hade EU-kommissionärer besök av 15 lobbyister på sina rum, som
försökte övertala dem om riskerna med minskad kemikalietillverkning, bl a hotade
de med 25% arbetslöshet i Tyskland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar