För ett tag sedan fick jag en fråga som jag har varit tvungen att fundera på. Frågan är verkligen befogad och intressant men svår att besvara. Den lyder ungefär så här:
"Kan jag få en lista på produkter som är miljövänliga och ekologiska till mig och min familj, som inte är alltför dyra och kan hittas på t e x ICA? Har svårt att hinna läsa alla ingredienslistor men vill ändå göra bra val. En lista med produkter och varför de är bra vore till mycket hjälp".
För att kunna närma sig ett svar fick jag bryta ner det här. För att folk att förstå den grundläggande innebörden av att dessa saker inte alltid går hand i hand.
Ekologiskt
Att en vara är ekologisk innebär att den till största del innehåller naturliga ämnen utan bekämpningsmedel och kemikalier.
- I ex märkta skönhetsprodukter (Eco-cert mm) kan det innebära upp till 95% naturliga ingredienser.
- I mat har KRAV-märkningen innebörden att produktionen ska ske utan bekämpningsmedel, utan onödiga tillsatser och att den ska vara snäll mot producenten och djuren osv.
- I kläder ska hela processen vara så kemikaliefri som möjligt, odlas utan bekämpningsmedel och färgas så skonsamt som möjligt.
Så när du väljer en ekologisk vara minskar du användandet och exponerandet av kemikalier och bekämpningsmedel, för producenten och dig själv. Men det säger lite mindre om förpackningen eller transporten. Naturskyddsföreningen menar dock att ekologiska val är bättre än närodlat, då bekämpningsmedel förstör mer än tranporten.
Närproducerat
En närodlad matprodukt är inte automatiskt ekologisk men i Sverige använder vi mindre bekämpningsmedel än genomsnittslandet. Dock inget man kan luta sig tillbaka inför. Men transporten bör däremot rimligtvis vara kort. För te x "Bondens marknad" gäller 25 mils radie. Men det finns ingen märkning för denna produktgrupp. Ett företag kan importera ingredienser från hela världen och tillaga den i Skåne, sen märka den "Närproducerad". Ett annat företag kan sälja "svenskt kött" som visserligen är svenskt men som styckats i Asien och packats i Tyskland. Man ska också ta hänsyn till att Sverige är 160 mil långt, det som är närodlat i Skåne behöver inte vara det i Norrland. Men om din butik i Skåne säljer äpple från Kivik, då är det ju närodlat. Och att köpa närodlad och säsongsanpassad frukt & grönt är ju aldrig fel.
Tittar man på övriga produkter och ordet närproducerat tror jag att Sverige som land tolkas av gemene man som närproducerat? Men avstånden mellan norr och söder är detsamma som Skåne till Italien, var drar man gränsen?
Miljövänligt
Ett mycket vagt begrepp. Vi i Sverige tycker vi är miljövänliga när vi återvinner saker, pantar burkar, köper begagnat eller gör om saker för att återanvända dem. Men den allra största belastningen för planeten är vid tillverkning (till ett kg t-shirts behövs fyra kg kemikalier, vid tillverkning av ett kg teknikprodukt uppstår nio kg spillmaterial) och den försvinner inte, även om 10 personer använder en produkt. En miljövänlig produkt är den som aldrig tillverkas. Vi kan inte konsumera oss till att vara miljövänliga. Däremot är en begagnad sak lite mindre miljöovänlig än en ny.
Hållbart
Idag konsumerar vi i västvärlden som om vi hade fyra planeter. I augusti har vårt årsmaterial av natur tagit slut, därefter lånar vi av framtiden. Att leva hållbart är att sluta med denna konsumtion, att minska sin energi- & resursförbrukning. Att omdefiniera hela meningen med livet. Vad livskvalitet är, vad som gör oss lyckliga. Att leva med mindre konsumtion, mindre prylar och färre resor och istället fokusera på vänskap, kärlek, god hälsa, fritid och naturen. Vi kan inte lösa hållbarhet med mer konsumtion av "rätt varor", av fortsatt tillväxt eller att återvinna mer, vi måste stanna upp och gå tillbaka till äldre värden. Den sista generationen att leva hållbart är troligen de födda kring sekelskiftet 1900.
Där har ni grundstenen, hela "tänket" bakom. Skillnader och likheter. Om vi då ska bryta ner det på produktgrupper, ser det ut så här:
MAT
En Ekologisk OCH närodlad vara är det bästa alternativet. Nästbäst är en ekologisk vara, gärna KRAV-märkt. Fairtrade-märkt mat är också bra val, de har krav på visst ekologiskt tänk.
Ekologiskt - mat märkt ekologiskt, främst KRAV-märkt. Om man tycker saker är för dyrt, välj de viktigaste: Banan, vindruvor, paprika, potatis, mjölkprodukter, ägg och kaffe. Mycket kemikalier som du och din familj slipper! Och glöm inte att egna odlade saker är ekologiskt!
Närproducerat - jag tycker frukt och grönt kan vara relevant här, precis som säsongsanpassade val, i övrigt är jag tveksam då det verkar vara lite godtyckligt hos producenterna. Svenska äpplen på hösten, svenska rotfrukter på vintern, plocka jordgubbar på sommaren och odla själv, mer närproducerat än så blir det inte! Titta i grannarnas trädgård efter äpplen. Örter & sallad kan även en nybörjare odla!
Miljövänligt - att sluta slänga så mycket mat, idag slängs 27% av det vi handlar (vilket motsvarar utsläppen från 700 000 bilar på ett år). Att laga middag av rester, äta mindre kött, göra veckomenyer, att hellre lukta på maten än att lita blint på utgångsdatum och att veckohandla är bra exempel på att leva miljövänligt.
Hållbart - om du vill leva hållbart odlar och tillverkar du mer själv. Varför inte ha en bytardag där man kan byta rabarber, äpplen, hemmagjord sylt och saft mot inlagd gurka, osv? Att frysa in sylt och saft förlänger hållbarheten och är lätt att ta fram vid behov. Just nu sparar jag Kesella-burkar som jag ska frysa in sylt i till sommaren. Baka mer eget bröd och kakor, gör inläggningar. Tillbaka till husmodern, helt enkelt.
KLÄDER
Köp främst nödvändiga saker och endast ett fåtal "den är så fin"-saker.
Och jag håller begagnat högst, då slipper man nytillverka.
Ekologiskt - köp främst begagnat, annars är ekologiskt och därefter Öko-tex bättre val än konventionella kläder. Ull är bättre än bomull & polyester då det behövs färre kemikalier vid framställning och efterbehandling.
Närproducerat - en oerhört liten marknad. Kan inte på rak arm nämna något företag mer än möjligtvis de på lokala hantverksmarknader? Men var kommer tyget ifrån?
Miljövänligt - Begagnat från Tradera, Blocket, loppisar, klädbytardagar, arvegods mm. Och du kan jämföra eventuell transportsträcka mot en nyinköpt vara, även en ekologisk.
Hållbart - Ska du vara hållbar ska du konsumera så lite som möjligt. Kanske vi t o m kunde börja slita upp de kläder vi har? Min mamma lagade faktiskt våra kläder, hur många gör det idag?
SKÖNHETSPRODUKTER
Ekologiskt - att köpa ekologiska produkter är bäst för dig och din familj ur ett kemikalieperspektiv. Deodoranter utan aluminium och parabener, shampoo utan sulfater, naturlig tandkräm, tandborstar av bambu, det finns många bra val att göra, men man får testa sig fram till favoriter, det är oerhört individuellt.
Närproducerat - på lokala hantverksmarknader kan man köpa bivaxsalvor mm.
Miljövänligt - Köp närproducerat, tänk på förpackningen, använd upp det du har innan du köper nytt. Håll saker rena och förvara dem korrekt.
Hållbart - Idag finns massor av bloggar och böcker som visar hur man kan göra egna produkter, peeling, krämer mm. Gör ex egen peeling av socker, honung och olivolja, billig & superbra!
LEKSAKER
Ett barn i Sverige har idag över 500 leksaker i genomsnitt (Lego räknas som en leksak osv). Behöver de alla dessa prylar? Nej.
Ekologiskt - köp ekologiska leksaker, med FSC-märkt trä och blyfria färger, köp mindre plast & elektronik. Handla europeiskt tillverkade saker. Bra butiker är Ekokul, Rekolek m fl.
Närproducerat - nja. Lokala hantverksmarknader, men knappt ens där? Och uppfyller de CE-märkning, ska vara tryggt för barnet att leka med.
Miljövänligt - köp begagnat (men ej plast, Lego undantaget), laga saker, begränsa antalet leksaker, byt med vänner.
Hållbart - tillverka själv/ihop med barnen, låt barnen använda lite fantasi! Pinnar, kottar & kastanjer, grytor och slevar mm tycker barn är roligt. Stenar och burkar, dessa är hos barn allt från pengar till mat till djur. Måste man servera färdiga produkter till barnen?
HEMTEXTILIER & PRYDNADSSAKER
Ekologiskt - hellre ull än bomull, hellre rostfritt, trä & porslin än plast.
Miljövänligt/hållbart - Köp så lite som möjligt och använd det du har.
ELEKTRONIK
All elektronik idag är ovänlig för miljön, har för kort hållbarhet, är fyllda med kemikalier, utarmar våra mineraler osv. Det finns någon enstaka Svanen-märkt produkt men överlag är elektronik ett stort problem, både vid tillverkning, användning och avfall (på stora dumpningsplatser i Afrika & Asien).
Köp så lite du kan, laga befintligt, köp begagnat och lufta rejält i några veckor vid eventuella nyinköp.
Summa summarum
Man måste själv välja vad man prioriterar högst, alla har olika utgångsramar och förutsättningar. Vad man vill byta ut, vad man vill behålla och vad man kan göra avkall på. Man måste välja vad man har råd, tid och lust med.
Man hittar inte "billiga" produkter bland det ekologiska men det är för att ansvarsfullt producerade varor kostar normalt, medan varor med kemikalier och tillsatser är för billigt.
Idag lägger vi dessutom i genomsnitt 15% av vår inkomst på mat, på 70-talet var det 30% så visst finns det marginaler för bättre val?
Och man hittar inte de bästa valen hos ICA & Coop, de har ett bra matutbud men när det kommer till skönhetsprodukter, städartiklar, blöjor och basvaror som påsar, folie, bakformar mm, då är det betydligt svårare. De har ibland någon ekologisk produktserie och man kan välja oblekt framför blekt papper, man kan välja Svanen-märkt, man kan välja vissa produkter utan tillsatser. Men ska man gå hela vägen, får man titta på alternativa butiker, vilka till 95% existerar på internet.
måndag 27 januari 2014
onsdag 22 januari 2014
EU & regeringen blir tuffare mot kemikalier?
Under mars månad 2013 röstade EU-parlamentet för att, med siffrorna 489 mot 102, lagstifta hårdare mot hormonstörande ämnen. EU-parlamentarikern Åsa Westlunds förslag gör att parlamentet kräver att EU-kommissionen senast i juni 2015 lägger fram förslag om att förbjuda eller begränsa användningen av hormonstörande ämnen i människors vardag.
Deras viktigaste krav var en bättre och mer ambitiös lagstiftning för att skydda människors hälsa. De hade även krav på
Att det införs informations- och testkrav som gör att man får reda på vilka kemikalier som är hormonstörande.
Att det behövs gemensamma kriterier för vad som ska definieras som hormonstörande ämne.
Att kriterierna för vad som är ett hormonstörande ämne ska beakta eventuella kombinationseffekter (cocktaileffekter) och det faktum att människor under utveckling, till exempel under fostertiden, är extra känsliga.
Att ämnen som har likartad struktur som ett känt hormonstörande ämne också ska bedömas som hormonstörande om inte tillverkaren kan bevisa motsatsen.
Att hormonstörande ämnen ska betraktas som ämnen för vilka det inte går att fastställa tröskelvärden. Detta för att hormonstörande ämnen till exempel kan vara farligare i låga doser än i höga.
Kopplingen mellan hormonstörande kemikalier i exempelvis läkemedel, smink, plastförpackningar och leksaker och flera folksjukdomar är betydligt starkare än man tidigare trott, vilket forskningen bevisar gång på gång. Sjukdomar som cancer, diabetes, fetma, olika fertilitetsproblem är några av bieffekterna av ämnena.
Så det är definitivt ett ljus i tunneln!
Ännu en positiv nyhet är att regeringen nu trappar upp sitt projekt "På väg mot en giftfri vardag".
Under November lade de fram sina förslag. Bland annat vill de minska kemikalieriskerna för barn, stärka befintliga kemikalieregler och ha en ökad miljöhänsyn av läkemedel. Regeringen anser också att takten i utfasningen av särskilt farliga ämnen måste öka samt att det behövs en handlingsplan för hantering av perfluorerade ämnen. Men de ligger i hård konflikt med EU-kommissionen.
- Fick vi bestämma skulle det vara större fokus på barn, bättre konsumentinformation, mer kunskap och regleringar av cocktail- och lågdoseffekter och hormonstörande ämnen, säger Lena Ek.
Varje år importeras 30 kg leksaker per barn samt 70 kg elektroniska varor per person i Sverige. Få av dessa uppfyller gällande lagstiftning eller kontrolleras kontinuerligt. Även textilbranschen behöver hårdare regler.
- Det behövs till exempel fyra kilo kemikalier för att producera ett kilo t-shirts. Vi behöver fasa ut hormonstörande, allergiframkallande och cancerogena ämnen. I dag finns ingen särskild reglering för textilier i EU, säger Lena Ek.
Då hoppas vi på tuffare tag hädanefter, inte minst för våra barns skull!
Deras viktigaste krav var en bättre och mer ambitiös lagstiftning för att skydda människors hälsa. De hade även krav på
Kopplingen mellan hormonstörande kemikalier i exempelvis läkemedel, smink, plastförpackningar och leksaker och flera folksjukdomar är betydligt starkare än man tidigare trott, vilket forskningen bevisar gång på gång. Sjukdomar som cancer, diabetes, fetma, olika fertilitetsproblem är några av bieffekterna av ämnena.
Så det är definitivt ett ljus i tunneln!
Ännu en positiv nyhet är att regeringen nu trappar upp sitt projekt "På väg mot en giftfri vardag".
Under November lade de fram sina förslag. Bland annat vill de minska kemikalieriskerna för barn, stärka befintliga kemikalieregler och ha en ökad miljöhänsyn av läkemedel. Regeringen anser också att takten i utfasningen av särskilt farliga ämnen måste öka samt att det behövs en handlingsplan för hantering av perfluorerade ämnen. Men de ligger i hård konflikt med EU-kommissionen.
- Fick vi bestämma skulle det vara större fokus på barn, bättre konsumentinformation, mer kunskap och regleringar av cocktail- och lågdoseffekter och hormonstörande ämnen, säger Lena Ek.
Varje år importeras 30 kg leksaker per barn samt 70 kg elektroniska varor per person i Sverige. Få av dessa uppfyller gällande lagstiftning eller kontrolleras kontinuerligt. Även textilbranschen behöver hårdare regler.
- Det behövs till exempel fyra kilo kemikalier för att producera ett kilo t-shirts. Vi behöver fasa ut hormonstörande, allergiframkallande och cancerogena ämnen. I dag finns ingen särskild reglering för textilier i EU, säger Lena Ek.
Då hoppas vi på tuffare tag hädanefter, inte minst för våra barns skull!
lördag 18 januari 2014
Många nyheter i korthet!
Under den senaste veckan har det kommit många nyheter gällande förekomsten av kemikalier i diverse produkter. Jag tänkte lista ett par av nyheterna i korthet här nedan.
Ekologisk mjölk innehåller mer Omega 3
En stor amerikansk studie visar att ekologisk mjölk innehåller 62 % mer omega-3 samt 25 % mindre omega-6 än konventionell mjölk. Studien, som pågick i 18 månader, gjorde 378 provtagningar på både konventionella och ekologiska gårdar i sju olika regioner i USA.
En viktig anledning är att det skiljer på det foder korna äter. Andelen omega-3 i mjölken ökar om korna får gå ute och beta, vilket är ett krav vid ekologisk produktion.
Idag får många i sig 20 gånger mer mjölk än fisk under en vanlig dag. Då blir mjölken en både bra och billig källa till omega-3, menar en av forskarna till studien.
Omega-3 används i kroppen till hjärna, hjärtklaffar och spermier och är vanligt förekommande i ex fet fisk medan Omega-6 är en viktig del i immunförsvaret vid rätt mängd. Får man i sig för mycket Omega-6 kan det ge allergier och kärlsjukdomar. Omega-s är idag vanligt i det industrifett som används i friterad mat och kakor och annat med lång hållbarhetstid.
Greenpeace har hittat gifter i barnkläder
I en ny studie har Greenpeace köpte 82 olika barnkläder från 25 länder, bland annat från märken som Adidas, H&M, Burberry, Nike, Gap & Disney. Av de 82 plaggen innehöll 76 plagg åtminstone en farlig kemikalie och fyra av de plaggen var inköpta i Sverige.
Det som förvånade var att det inte förekom någon skillnad på dyrare märken och budgetalternativen.
En t-shirt från Primark innehöll 11% ftalater och höga nivåer av nonylfenoletoxilat hittades i produkter som säljs av Disney och American Apparel. Både i en body från Burberry, ett par regnbyxor från H&M och i en t-shirt från Nike fanns rester av kemikalier. I en baddräkt från Adidas fanns högre halter av PFOA, än vad som är tillåtet enligt företagets egen policy samt i en av deras tröjor hittades ftalater i ett plasttryck men Adidas försvarar sig med att de följer lagstiftningen. Greenpeace finner dock det anmärkningsvärt att man inte har ett förbud mot att använda ftalater i barnkläder som sitter nära andningsorganen, när de är förbjudna i leksaker.
De kemikalier som ingick i undersökningen var bland annat ftalater, organiska tennföreningar, nonylfenoletoxylater, antimon och perflourerade ämnen.
Greenpeace menar att om man vill undvika gifter i kläder ska man köpa begagnat, i övrigt är det nästan omöjligt.
- Dessa gifter förorenar vattendrag och sprids över hela jorden. Klädföretagen måste sluta använda giftiga kemikalier och gå över till de miljömässigt bättre alternativ som redan finns i dag, säger Annika Jacobson, chef för Greenpeace i Sverige.
Kemikalieinspektionen ska granska smycken
Det har genomförts flera studier som visar att bijouterier innehåller för höga halter av kadmium, bly och nickel trots att gränsvärdena är mycket låga, i princip får de inte användas i smyckestillverkning.
Redan 2007 visade en granskning att 75% av smycken på marknaden innehöll för höga halter av bly.
Alla de tio kedjor som ingick i undersökningen, sålde smycken som innehåller bly, ibland så höga att kemikalieinspationen övervägde att polisanmäla butikskedjorna. Det syntes då ingen skillnad mellan företag som Åhlens, Glitter, Albrekts Guld, Guldfynd, Gina Tricot, Ur & Penn, Kicks och Indiska Många innehöll blyhalter upp till tio procent eller mer.
Nickelförbudet har funnits länge, för kadmium kom det för två år sedan, men förbudet mot bly är bara några månader gammalt. Nickel kan orsaka allergi, kadmium kan orsaka benskörhet, cancer och njurskador medan bly kan skada nervsystemet.
Därför ska nu Kemikalieinspektionen granska hela branschen. De menar att inte bara hudkontakt innebär risker utan även om barn kommer åt att suga/tugga på sakerna, eller vid avfallshantering, då metallerna sprids i naturen. Och man ska inte glömma dem som tillverkar smyckena.
Som konsument är det i princip omöjligt att se om smycket innehåller de förbjudna metallerna. men ett bra tips är att fråga i butiken om smyckena uppfyller lagstiftningen. De flesta företag har säkerhetsavtal med sina leverantörer men hittar ändå smycken med otillåtna värden i olika kvalitetstester.
Ekologisk mjölk innehåller mer Omega 3
En stor amerikansk studie visar att ekologisk mjölk innehåller 62 % mer omega-3 samt 25 % mindre omega-6 än konventionell mjölk. Studien, som pågick i 18 månader, gjorde 378 provtagningar på både konventionella och ekologiska gårdar i sju olika regioner i USA.
En viktig anledning är att det skiljer på det foder korna äter. Andelen omega-3 i mjölken ökar om korna får gå ute och beta, vilket är ett krav vid ekologisk produktion.
Idag får många i sig 20 gånger mer mjölk än fisk under en vanlig dag. Då blir mjölken en både bra och billig källa till omega-3, menar en av forskarna till studien.
Omega-3 används i kroppen till hjärna, hjärtklaffar och spermier och är vanligt förekommande i ex fet fisk medan Omega-6 är en viktig del i immunförsvaret vid rätt mängd. Får man i sig för mycket Omega-6 kan det ge allergier och kärlsjukdomar. Omega-s är idag vanligt i det industrifett som används i friterad mat och kakor och annat med lång hållbarhetstid.
Greenpeace har hittat gifter i barnkläder
I en ny studie har Greenpeace köpte 82 olika barnkläder från 25 länder, bland annat från märken som Adidas, H&M, Burberry, Nike, Gap & Disney. Av de 82 plaggen innehöll 76 plagg åtminstone en farlig kemikalie och fyra av de plaggen var inköpta i Sverige.
Det som förvånade var att det inte förekom någon skillnad på dyrare märken och budgetalternativen.
En t-shirt från Primark innehöll 11% ftalater och höga nivåer av nonylfenoletoxilat hittades i produkter som säljs av Disney och American Apparel. Både i en body från Burberry, ett par regnbyxor från H&M och i en t-shirt från Nike fanns rester av kemikalier. I en baddräkt från Adidas fanns högre halter av PFOA, än vad som är tillåtet enligt företagets egen policy samt i en av deras tröjor hittades ftalater i ett plasttryck men Adidas försvarar sig med att de följer lagstiftningen. Greenpeace finner dock det anmärkningsvärt att man inte har ett förbud mot att använda ftalater i barnkläder som sitter nära andningsorganen, när de är förbjudna i leksaker.
De kemikalier som ingick i undersökningen var bland annat ftalater, organiska tennföreningar, nonylfenoletoxylater, antimon och perflourerade ämnen.
Greenpeace menar att om man vill undvika gifter i kläder ska man köpa begagnat, i övrigt är det nästan omöjligt.
- Dessa gifter förorenar vattendrag och sprids över hela jorden. Klädföretagen måste sluta använda giftiga kemikalier och gå över till de miljömässigt bättre alternativ som redan finns i dag, säger Annika Jacobson, chef för Greenpeace i Sverige.
Kemikalieinspektionen ska granska smycken
Det har genomförts flera studier som visar att bijouterier innehåller för höga halter av kadmium, bly och nickel trots att gränsvärdena är mycket låga, i princip får de inte användas i smyckestillverkning.
Redan 2007 visade en granskning att 75% av smycken på marknaden innehöll för höga halter av bly.
Alla de tio kedjor som ingick i undersökningen, sålde smycken som innehåller bly, ibland så höga att kemikalieinspationen övervägde att polisanmäla butikskedjorna. Det syntes då ingen skillnad mellan företag som Åhlens, Glitter, Albrekts Guld, Guldfynd, Gina Tricot, Ur & Penn, Kicks och Indiska Många innehöll blyhalter upp till tio procent eller mer.
Nickelförbudet har funnits länge, för kadmium kom det för två år sedan, men förbudet mot bly är bara några månader gammalt. Nickel kan orsaka allergi, kadmium kan orsaka benskörhet, cancer och njurskador medan bly kan skada nervsystemet.
Därför ska nu Kemikalieinspektionen granska hela branschen. De menar att inte bara hudkontakt innebär risker utan även om barn kommer åt att suga/tugga på sakerna, eller vid avfallshantering, då metallerna sprids i naturen. Och man ska inte glömma dem som tillverkar smyckena.
Som konsument är det i princip omöjligt att se om smycket innehåller de förbjudna metallerna. men ett bra tips är att fråga i butiken om smyckena uppfyller lagstiftningen. De flesta företag har säkerhetsavtal med sina leverantörer men hittar ändå smycken med otillåtna värden i olika kvalitetstester.
tisdag 14 januari 2014
Engångs- eller tygblöjor?
Blöjor är ett hett ämne bland småbarnsföräldrar och förespråkare för både engångs-, eller tygblöjor har många olika argument. Därför tänkte jag att vi kunde titta lite djupare på denna fråga, samt även granska våtservetters vara eller icke-vara.
Observera att jag inte har med ekologiska engångsblöjor i gruppen engångsblöjor. Det finns idag för få märken på den svenska marknaden (Naty & Attitude vad jag vet) för att ha med statistik över dessa. Men självklart borde de vara ett bättre alternativ än vanliga engångsblöjor, inte minst gällande kemikalier, produktionsmaterial och nedbrytningstid.
Jag gör heller inte skillnad på olika sorters tygblöjor, marknaden är för stor och min kunskap för liten.
Antalet blöjor och summor
En blöja kan vara antingen för engångs- eller flergångsbruk. Idag slänger vi ca 420 miljoner engångsblöjor årligen. Detta motsvarar 2% av vårt hushållsavfall.
Lite beroende på var man hämtar sina uppgifter ifrån får man fram att ett barn använder ca 4000 - 7 500 blöjor under hela sin blöjperiod. Då räknar man på ca 2000 blöjor per år i ca 2,5 år (ca 5,5/dag). Men engångsblöjorna är idag tunnare och suger upp så bra att barn blir blöjfria först vid 3-5 års ålder, jämfört med vid 2 års ålder för 25 år sedan. Därför tycker jag att summan 6500 - 7000 är skäligare.
- Kostnad kring 13 000-14 000 kronor.
- Miljöbelastningen uppstår främst under tillverkningen. Många pratar om att nedbrytningen för engångsblöjor är 300 - 500 år. Men engångsblöjor deponeras eller återvinns inte i Sverige, de är brännbart avfall och förbränns till ny elektricitet och fjärrvärme. Detta är en positiv sak men Eva Eiderström, avdelningschef på Naturskyddsföreningen, anser att det vore bättre att kunna återvinna så mycket som möjligt av blöjorna. Helst genom att göra dem komposterbara. Då skulle man kunna ta till vara på urinen/avföringen som bildar kväve och mull. Man ska också vara medveten om att förbränning av avfall idag fungerar i en handfull länder ( Danmark, Holland, Tyskland, Österrike ) och att siffran för nedbrytning, 300 - 500 år är aktuell för större delar av världen. Vid nedbrytning avges metangas och koldioxid som bidrar till växthuseffekten.
- Barnen blir blöjfira senare. Därför är Liberos argument att "en blöja med hög uppsugningsförmåga är bättre för miljön" helt irrelevant. Även om man byter blöjor mer sällan eller behöver tvätta färre kläder äts detta upp av längre användningstid.
- Engångsblöjan består av följande material: blöjkärna av cellulosa och superabsorbenter. Det sistnämnda är små plastkulor som kan suga upp 100 gånger sin egen vikt. Därför känns blöjan torr, även om den innehåller mycket urin. När cellulosan framställs används svavelhaltiga kemikalier, som exempelvis sulfat, sedan bleks också cellulosan med t ex kloroxider eller väteperoxid. Polypropen, polyeten och superabsorbenterna som finns i blöjan framställs av olja, ibland naturgas, via raffinering. Olika tillsatser kan tillsättas för att produkten ska få särskilda egenskaper. Lycra kring benen för att motverka läckage. Blöjans baksida är oftast gjord av polyetenplast som släpper igenom luft men är vattentätt. Utanpå det kan det förekomma ytterligare ett plastlager av polypropen. Tejpremsorna består även de av plast, gummi och klister. Själva blöjförpackningen är av plast, oftast polyeten. All denna plast kräver hög energi vid tillverkningen och dessutom är en viss del av materialet inte nedbrytbart.
- Vikten på en engångsblöja har minskat med 40% på 20 år.
- Engångsblöjor kan innehålla flertalet restkemikalier som tributyltenn, tolune, xylene, ethylbenzene, styrene, och isopropylbenzene. Dessa kan bl a vara rester från cellulosamassan eller tillsatts under produktionen, för att ge olika egenskaper. Man har vid ett antal studier från bland annat Tyskland & USA funnit att dessa kemikalier är hormonstörande (1999: Greenpeace), kan ha inverkan på pojkars spermietillverkning och ge andningssvårigheter (1999: "Archives of Enviromental Health"). Man ska dock ha i beaktande att USA generellt har fler tillsatser som ex flamskyddsmedel och parfym i sina produkter än Sverige. När KemI testade 12 olika märken 2012 gav blöjorna inga utslag för tennorganiska föreningar t ex. Inga övriga svenska kemikalietester har hittats.
- Libero är idag Svanen-märkt, Pampers rekommenderas av Astma- & allergiförbundet (ska vara fria från parfym, allergener och irriterande ämnen i sådan mängd att det inte finns några kända, medicinska, rapporterade fall). Pampers har däremot ett hudvårdande ytskikt av bl a petrolatum (vaselinbaserad) formula. Idag har Pampers & Libero drygt 90% av den svenska marknaden.
Slutsats
Det är svårt att dra några generella slutsatser och flertalet rapporter från te x Naturskyddsföreningen kan inte avgöra vilken blöja som är bäst/sämst ur miljöperspektiv. Det är små saker som kan vara avgörande. Men ser man till materialanvändning och kemikalier anser jag att tygblöjor är snäppet bättre. Blir barnet dessutom blöjfritt tidigare är det en större miljövinst. Även priset är till tygblöjornas fördel, liksom det faktum att man slipper transporten till och från affären för att handla engångsblöjor.
Våtservetter
2005 gjorde Testfakta en undersökning och fann då resultat som var nedslående, endast en av nitton märken var fria från skadliga kemikalier som kunde orsaka bl a allergier. När samma undersökning gjordes 2011 testades nio olika märken. Det fanns få ljuspunkter. Totalt hittades 53 olika ämnen i de nio förpackningarna. Fyra av dessa är klassificerade som hälsofarliga enligt EU och Kemikalieinspektionen. Alla undersökta fabrikat innehöll minst ett ämne som kan ha negativ påverkan på människors hälsa. I Pampers sensitive + aloe camomille hittades benzylalkohol – ett ämne som klassificeras som allergiframkallande av EU. Andra ämnen som hittades var parabener, citronsyra, phenoxyethanol, natriumhydroxid, Disodium EDTA och bensoesyra.
Slutsats
Det finns ekologiska våtservetter på marknaden, vilket är bra att ha med på resor, utflykter mm. Ett bra alternativ, när du är hemma, är att använda hederliga tvättlappar i papper eller tyg som blöts och sköljs med vatten. Tvätta dem i maskinen och återanvänd. Du kan tillverka egna tvättlappar av gamla handdukar eller av tyg, genom att klippa lagom stora rutor. Sicksacka eller sy in kanterna om du vill undvika trassliga kanter.
Slutligen, fem tips att tänka på är att:
- Om du väljer tygblöjor är det hur du tvättar dem som är avgörande. Hängtorka gärna, tvätta i lägre grader om möjligt, använd tvättnötter, köp begagnade blöjor.
- Det mest miljövänliga är att korta användningstiden av blöjor generellt till barnet.
- En kombination fungerar för många, engångsartiklar (gärna ekologiska) vid utflykter mm, tygblöjor och tyglappar hemma.
- Även hur du förpackar blöjorna efter användning spelar roll. Lägger man varje engångsblöja i en plastpåse blir miljöbelastningen väsentligt högre.
- Om du väljer vanliga engångsblöjor, välj miljömärkta med Svanen. Då har blöjorna genomgått en kontroll av ex energiåtgång, materialval, utsläpp mm.
Observera att jag inte har med ekologiska engångsblöjor i gruppen engångsblöjor. Det finns idag för få märken på den svenska marknaden (Naty & Attitude vad jag vet) för att ha med statistik över dessa. Men självklart borde de vara ett bättre alternativ än vanliga engångsblöjor, inte minst gällande kemikalier, produktionsmaterial och nedbrytningstid.
Jag gör heller inte skillnad på olika sorters tygblöjor, marknaden är för stor och min kunskap för liten.
Antalet blöjor och summor
En blöja kan vara antingen för engångs- eller flergångsbruk. Idag slänger vi ca 420 miljoner engångsblöjor årligen. Detta motsvarar 2% av vårt hushållsavfall.
Lite beroende på var man hämtar sina uppgifter ifrån får man fram att ett barn använder ca 4000 - 7 500 blöjor under hela sin blöjperiod. Då räknar man på ca 2000 blöjor per år i ca 2,5 år (ca 5,5/dag). Men engångsblöjorna är idag tunnare och suger upp så bra att barn blir blöjfria först vid 3-5 års ålder, jämfört med vid 2 års ålder för 25 år sedan. Därför tycker jag att summan 6500 - 7000 är skäligare.
Flera företag presenterar siffror på vad blöjorna kostar. Enligt Imse Vimse kostar engångsblöjor 18 000 kronor per barn medan Libero hävdar att det kostar 10 000 kronor per barn. Företagen har olika intressen i denna fråga då Imse vimse säljer tygblöjor och Libero säljer engångsblöjor.
Med en medelsumma på två kronor per styck blir summan drygt 13-14 000 kronor, vilket även ligger i nivå med Testfaktas summa på 14 000 kronor. Kostnaden för tygblöjor hamnar på ungefär hälften.
Men för många handlar det inte om den ekonomiska fördelen utan främst om miljö & kemikalier.
Jag listar därför olika för- och nackdelar.
Med en medelsumma på två kronor per styck blir summan drygt 13-14 000 kronor, vilket även ligger i nivå med Testfaktas summa på 14 000 kronor. Kostnaden för tygblöjor hamnar på ungefär hälften.
Men för många handlar det inte om den ekonomiska fördelen utan främst om miljö & kemikalier.
Jag listar därför olika för- och nackdelar.
Tygblöjor
- Kostnad kring 7000 kronor.
- Miljöbelastningen sker vid användningen. Det spelar alltså roll hur fulla tvättmaskiner man kör, gradantal, hur ofta man tvättar och om man använder torktumlare, vilket tvättmedel osv. Sköljmedel rekommenderas inte till tygblöjor. Genom val som energieffektiv tvättning, inget torktumlande samt bra val av tvättmedel kan man själv påverka miljöbelastningen.
- Barnen blir blöjfira tidigare.
- Tygblöjor består av material som bomull, ylle, syntetmaterial (fleece, annan plast) men mängden blöjor är betydligt färre.
- Innehåller inga eller mycket få kemikalier.
- Blöjorna kan säljas på begagnatmarknaden och återanvändas.
Engångsblöjor- Kostnad kring 7000 kronor.
- Miljöbelastningen sker vid användningen. Det spelar alltså roll hur fulla tvättmaskiner man kör, gradantal, hur ofta man tvättar och om man använder torktumlare, vilket tvättmedel osv. Sköljmedel rekommenderas inte till tygblöjor. Genom val som energieffektiv tvättning, inget torktumlande samt bra val av tvättmedel kan man själv påverka miljöbelastningen.
- Barnen blir blöjfira tidigare.
- Tygblöjor består av material som bomull, ylle, syntetmaterial (fleece, annan plast) men mängden blöjor är betydligt färre.
- Innehåller inga eller mycket få kemikalier.
- Blöjorna kan säljas på begagnatmarknaden och återanvändas.
- Kostnad kring 13 000-14 000 kronor.
- Miljöbelastningen uppstår främst under tillverkningen. Många pratar om att nedbrytningen för engångsblöjor är 300 - 500 år. Men engångsblöjor deponeras eller återvinns inte i Sverige, de är brännbart avfall och förbränns till ny elektricitet och fjärrvärme. Detta är en positiv sak men Eva Eiderström, avdelningschef på Naturskyddsföreningen, anser att det vore bättre att kunna återvinna så mycket som möjligt av blöjorna. Helst genom att göra dem komposterbara. Då skulle man kunna ta till vara på urinen/avföringen som bildar kväve och mull. Man ska också vara medveten om att förbränning av avfall idag fungerar i en handfull länder ( Danmark, Holland, Tyskland, Österrike ) och att siffran för nedbrytning, 300 - 500 år är aktuell för större delar av världen. Vid nedbrytning avges metangas och koldioxid som bidrar till växthuseffekten.
- Barnen blir blöjfira senare. Därför är Liberos argument att "en blöja med hög uppsugningsförmåga är bättre för miljön" helt irrelevant. Även om man byter blöjor mer sällan eller behöver tvätta färre kläder äts detta upp av längre användningstid.
- Engångsblöjan består av följande material: blöjkärna av cellulosa och superabsorbenter. Det sistnämnda är små plastkulor som kan suga upp 100 gånger sin egen vikt. Därför känns blöjan torr, även om den innehåller mycket urin. När cellulosan framställs används svavelhaltiga kemikalier, som exempelvis sulfat, sedan bleks också cellulosan med t ex kloroxider eller väteperoxid. Polypropen, polyeten och superabsorbenterna som finns i blöjan framställs av olja, ibland naturgas, via raffinering. Olika tillsatser kan tillsättas för att produkten ska få särskilda egenskaper. Lycra kring benen för att motverka läckage. Blöjans baksida är oftast gjord av polyetenplast som släpper igenom luft men är vattentätt. Utanpå det kan det förekomma ytterligare ett plastlager av polypropen. Tejpremsorna består även de av plast, gummi och klister. Själva blöjförpackningen är av plast, oftast polyeten. All denna plast kräver hög energi vid tillverkningen och dessutom är en viss del av materialet inte nedbrytbart.
- Vikten på en engångsblöja har minskat med 40% på 20 år.
- Engångsblöjor kan innehålla flertalet restkemikalier som tributyltenn, tolune, xylene, ethylbenzene, styrene, och isopropylbenzene. Dessa kan bl a vara rester från cellulosamassan eller tillsatts under produktionen, för att ge olika egenskaper. Man har vid ett antal studier från bland annat Tyskland & USA funnit att dessa kemikalier är hormonstörande (1999: Greenpeace), kan ha inverkan på pojkars spermietillverkning och ge andningssvårigheter (1999: "Archives of Enviromental Health"). Man ska dock ha i beaktande att USA generellt har fler tillsatser som ex flamskyddsmedel och parfym i sina produkter än Sverige. När KemI testade 12 olika märken 2012 gav blöjorna inga utslag för tennorganiska föreningar t ex. Inga övriga svenska kemikalietester har hittats.
- Libero är idag Svanen-märkt, Pampers rekommenderas av Astma- & allergiförbundet (ska vara fria från parfym, allergener och irriterande ämnen i sådan mängd att det inte finns några kända, medicinska, rapporterade fall). Pampers har däremot ett hudvårdande ytskikt av bl a petrolatum (vaselinbaserad) formula. Idag har Pampers & Libero drygt 90% av den svenska marknaden.
Slutsats
Det är svårt att dra några generella slutsatser och flertalet rapporter från te x Naturskyddsföreningen kan inte avgöra vilken blöja som är bäst/sämst ur miljöperspektiv. Det är små saker som kan vara avgörande. Men ser man till materialanvändning och kemikalier anser jag att tygblöjor är snäppet bättre. Blir barnet dessutom blöjfritt tidigare är det en större miljövinst. Även priset är till tygblöjornas fördel, liksom det faktum att man slipper transporten till och från affären för att handla engångsblöjor.
Våtservetter
2005 gjorde Testfakta en undersökning och fann då resultat som var nedslående, endast en av nitton märken var fria från skadliga kemikalier som kunde orsaka bl a allergier. När samma undersökning gjordes 2011 testades nio olika märken. Det fanns få ljuspunkter. Totalt hittades 53 olika ämnen i de nio förpackningarna. Fyra av dessa är klassificerade som hälsofarliga enligt EU och Kemikalieinspektionen. Alla undersökta fabrikat innehöll minst ett ämne som kan ha negativ påverkan på människors hälsa. I Pampers sensitive + aloe camomille hittades benzylalkohol – ett ämne som klassificeras som allergiframkallande av EU. Andra ämnen som hittades var parabener, citronsyra, phenoxyethanol, natriumhydroxid, Disodium EDTA och bensoesyra.
Slutsats
Det finns ekologiska våtservetter på marknaden, vilket är bra att ha med på resor, utflykter mm. Ett bra alternativ, när du är hemma, är att använda hederliga tvättlappar i papper eller tyg som blöts och sköljs med vatten. Tvätta dem i maskinen och återanvänd. Du kan tillverka egna tvättlappar av gamla handdukar eller av tyg, genom att klippa lagom stora rutor. Sicksacka eller sy in kanterna om du vill undvika trassliga kanter.
Slutligen, fem tips att tänka på är att:
- Om du väljer tygblöjor är det hur du tvättar dem som är avgörande. Hängtorka gärna, tvätta i lägre grader om möjligt, använd tvättnötter, köp begagnade blöjor.
- Det mest miljövänliga är att korta användningstiden av blöjor generellt till barnet.
- En kombination fungerar för många, engångsartiklar (gärna ekologiska) vid utflykter mm, tygblöjor och tyglappar hemma.
- Även hur du förpackar blöjorna efter användning spelar roll. Lägger man varje engångsblöja i en plastpåse blir miljöbelastningen väsentligt högre.
- Om du väljer vanliga engångsblöjor, välj miljömärkta med Svanen. Då har blöjorna genomgått en kontroll av ex energiåtgång, materialval, utsläpp mm.
tisdag 7 januari 2014
Mobilerna - värsta miljöboven!
Om man betänker att mobiler och bärbara datorer fanns i minimal utsträckning för bara 20 år sedan och att det sedan dess ökat lavinartat är inte denna informationen chockerande. Men det kan ändå vara en bra tankeställare när man numera helst byter mobil vartannat år.
För det första, att producera en datorgår det åt 1,8 ton naturresurser. Till exempel 1500 liter vatten, 5300 kWh energi, 240 kg fossila bränslen och 22 kg kemikalier. Och det är bara början på problemet.
När våra mobiler och datorer gjort sitt och man, i bästa fall, lämnar in den på återvinning är livscykeln för konsumenten avslutad. Men var tar alla dessa elektroniska produkter vägen? Många tror att delarna återvinns & att komponenterna återanvänds. Men så är tyvärr inte fallet i den utsträckning vi skulle önska.
Idag är elektriskt skrot en av de mest växande avfallsbergen i vår värld. Dit räknas även alla elektriska leksaker, vitvaror och eltandborstar med. Då produkternas livslängd även minskar blir berget ännu större och snabbväxande. Man kan till exempel ta dessa siffror från 2012 som en måttstock:
Qatar 63 kg e-skrot/invånare
USA 29,5 kg skrot/invånare (vilket gav 10 miljoner ton e-skrot)
Tyskland 23 kg e-skrot/invånare
Kina 5 kg skrot/invånare
Norge 33 kg e-skrot/invånare
Sverige 25 kg e-skrot/invånare
Världen totalt ca 50 miljoner ton e-skrot, bara under 2012!
Siffrorna har tagits fram av FN:s Step initiative som dessutom beräknar att e-skrotet i världen kommer att vara 33 procent mer år 2017 än i dag.
Enligt Greenpeace rapport ”Tox Tech: Not in our backyard” från 2008 menar man att knappt 25% av elektroniskt avfall återvinns, trots att de består av kemikalier och en rad giftiga ämnen. Mycket av elektroniken skeppas iväg under förespeglingar som donationer eller som varor för andrahandsmarknaden. Men det är sällan sakerna kan återanvändas.
En stor del av avfallet hamnar istället på soptippar i Afrika eller Asien. Där sorterar barn och vuxna, med bara händerna, ut produkterna för att få tag på metaller och annat värdefullt material som de kan sälja vidare. Resten eldas upp på marken utan något skydd. Kemikalierna förgiftar människorna men också vatten, luft och jord, på och omkring soptipparna. Många arbetare klagar över samma besvär; trötthet, huvudvärk, hosta och utslag, tydliga tecken på förgiftning.
EU försöker komma tillrätta med viss lagstiftning och många leverantörer börjar ta ökat ansvar för sina brukade produkter och återvinningen av dem. Men räcker det? Så länge konsumtionsmönster, låga priser och livslängden på elektroniska produkter snurrar snabbare och snabbare är det ohållbart, tror jag.
För det första, att producera en datorgår det åt 1,8 ton naturresurser. Till exempel 1500 liter vatten, 5300 kWh energi, 240 kg fossila bränslen och 22 kg kemikalier. Och det är bara början på problemet.
När våra mobiler och datorer gjort sitt och man, i bästa fall, lämnar in den på återvinning är livscykeln för konsumenten avslutad. Men var tar alla dessa elektroniska produkter vägen? Många tror att delarna återvinns & att komponenterna återanvänds. Men så är tyvärr inte fallet i den utsträckning vi skulle önska.
Idag är elektriskt skrot en av de mest växande avfallsbergen i vår värld. Dit räknas även alla elektriska leksaker, vitvaror och eltandborstar med. Då produkternas livslängd även minskar blir berget ännu större och snabbväxande. Man kan till exempel ta dessa siffror från 2012 som en måttstock:
Qatar 63 kg e-skrot/invånare
USA 29,5 kg skrot/invånare (vilket gav 10 miljoner ton e-skrot)
Tyskland 23 kg e-skrot/invånare
Kina 5 kg skrot/invånare
Norge 33 kg e-skrot/invånare
Sverige 25 kg e-skrot/invånare
Världen totalt ca 50 miljoner ton e-skrot, bara under 2012!
Siffrorna har tagits fram av FN:s Step initiative som dessutom beräknar att e-skrotet i världen kommer att vara 33 procent mer år 2017 än i dag.
Enligt Greenpeace rapport ”Tox Tech: Not in our backyard” från 2008 menar man att knappt 25% av elektroniskt avfall återvinns, trots att de består av kemikalier och en rad giftiga ämnen. Mycket av elektroniken skeppas iväg under förespeglingar som donationer eller som varor för andrahandsmarknaden. Men det är sällan sakerna kan återanvändas.
En stor del av avfallet hamnar istället på soptippar i Afrika eller Asien. Där sorterar barn och vuxna, med bara händerna, ut produkterna för att få tag på metaller och annat värdefullt material som de kan sälja vidare. Resten eldas upp på marken utan något skydd. Kemikalierna förgiftar människorna men också vatten, luft och jord, på och omkring soptipparna. Många arbetare klagar över samma besvär; trötthet, huvudvärk, hosta och utslag, tydliga tecken på förgiftning.
EU försöker komma tillrätta med viss lagstiftning och många leverantörer börjar ta ökat ansvar för sina brukade produkter och återvinningen av dem. Men räcker det? Så länge konsumtionsmönster, låga priser och livslängden på elektroniska produkter snurrar snabbare och snabbare är det ohållbart, tror jag.
onsdag 1 januari 2014
Äkta mat & Hunger!
Jag stod vid tidningarna i affären och upptäckte något intressant. Nämligen att det fanns två nya mattidningar, Äkta mat och Hunger, som tydligen har startat ifjol. Jag ville se vad de handlade om så här kommer en liten summering.
Båda tidningarna vill återuppmärksamma riktig mat och granska snabbmat, E-nummer och en alltmer oseriös matindustri. Men vad är skillnaden på dessa två?
Under hösten har båda släppt sina första nummer. Båda är granskande matmagasin som vurmar för säsongsanpassad, närodlad och kemikaliefri mat och råvaror.
Bakom Äkta mat står LRF Media, som är ett helägt dotterbolag till Lantbrukarnas Ekonomi AB. Chefsredaktören Anna Michelson, menar att fokus är att göra en tidning som ger läsaren mod att testa nya råvaror och att laga mat från grunden.
Båda tidningarna vill återuppmärksamma riktig mat och granska snabbmat, E-nummer och en alltmer oseriös matindustri. Men vad är skillnaden på dessa två?
Under hösten har båda släppt sina första nummer. Båda är granskande matmagasin som vurmar för säsongsanpassad, närodlad och kemikaliefri mat och råvaror.
Bakom Äkta mat står LRF Media, som är ett helägt dotterbolag till Lantbrukarnas Ekonomi AB. Chefsredaktören Anna Michelson, menar att fokus är att göra en tidning som ger läsaren mod att testa nya råvaror och att laga mat från grunden.
– Äkta Mat kommer inte att ägna sig åt undersökande journalistik eller vara en renodlad recepttidning, utan vi vill att läsaren ska våga gå och köpa en majrova eller ett helt lamm. Vi ska ha mycket tips om hur man hanterar råvarorna, hur man styckar och hur man handlar i säsong, fortsätter hon.
Tidningen kommer ges ut med 10 nummer per år och hade redan, vid första nummersläppet, över 2000 prenumeranter.
Hunger är tidningen från skaparna bakom ”Filter” och ”Offside", denna gången med den före detta SvD-journalisten Mats-Eric Nilsson med i gänget. Han har redan släppt både böcker och kokböcker tidigare, bl a "Den hemlige kocken" som granskar alla E-nummer i mat. Tidningen kommer granska fusket i butikerna och på krogen och är tänkt att passa den breda massan som bryr sig om vad de stoppar i sig.
– Varje nummer innehåller några granskande reportage blandat med kortare information. Men det ska även finnas matinspiration och gästkockar, dock inget superstajlat, menar Mats-Eric Nilsson.
De kommer troligen ha närmare 4000 prenumeranter till premiärnumret och första tidningen sålde slut mycket snabbt.
Jag tycker båda låter mycket intressanta. För visst är vi alla lite till mans trötta på köttskandaler, massindustri, hemliga tillsatser och ett Sverige som inte ens vet när äpple-säsongen är?
Så här ser tidningarna ut, intressant!
Jag tycker båda låter mycket intressanta. För visst är vi alla lite till mans trötta på köttskandaler, massindustri, hemliga tillsatser och ett Sverige som inte ens vet när äpple-säsongen är?
Så här ser tidningarna ut, intressant!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)