Myndigheter och organisationer

Många av miljöorganisationerna som Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden och Greenpeace arbetar aktivt för att minska kemikalier men möter ofta motstånd eller ointresse. Vissa saker får genomslag och leder till lagändringar men att jämföra dem med Kemiindustrins tillgångar och uppfinningsrikedom är som att jämföra Usain Bolt med en lovande talang i Jönköping, de är mil bakom.

Man bör också vara medveten om att kemiindustrin i de flerta fall inte innehar bevisbördan för att en kemikalie är farlig, de kan tillverka och släppa en kemikalie. Därefter är det upp till forskare samt oven nämnda att ha så mycket bevis för en produkt att den ska slutas säljas. Då har kemiindustrin redan tillverkat en snarlik version och så fortsätter det.

Det man bör veta är att den styrande regeringen/presidenten osv i varje land sitter på "två stolar" (eller fler). Om man skulle begränsa kemikalierna så får det omedelbara konsekvenser för sysselsättningen, för handeln, för industrin och för relationen till andra länder. Då sitter inte kemiindustrin eller leksaksindustrin och väntar på ett utslag. Allt är politik och kemiindustrin har lobbyister som lobbar för deras sak över hela världen. När Kaliforninen försökte lagstifta bort ftalater i sin stat blev de stämda av 20-talet stora företag. För att undvika stämning fick de mjuka upp flertalet förslag. När REACH skulle genomföras hade EU-kommissionärer besök av 15 lobbyister på sina rum, som försökte övertala dem om riskerna med minskad kemikalietillverkning, bl a hotade de med 25% arbetslöshet i Tyskland.